Bristfällig analys? Fredric Brusis rapport bakom FIFS:s bidrag
Hur hållbar är egentligen Fredric Brusis analysmodell? I en uppmärksammad artikel riktar Khaled Salih skarp kritik mot den rapport som låg till grund för myndighetens bedömning av FIFS. Läs och bedöm!
May 06, 2026
Ph.D Khaled Salih skriver i en ny artikel i Academia: ”Det öppna samhället hotas inte bara av att det finns rivaliserande övertygelser. Ett fritt samhälle kan överleva oenighet. Det kan överleva religion. Det kan överleva ideologiska konflikter. Vad det däremot inte kan överleva i längden är när staten själv bidrar till att urholka de mekanismer som gör kritik möjlig. Det är därför Frederic Brusis promemoria från 2025, Promemoria: Det muslimska brödraskapet i Sverige, är viktig. Den är inte bara ett smalt administrativt dokument om Muslimska brödraskapet, Islamiska Förbundet i Sverige, FIFS, FIOE eller villkoren för offentligt stöd. Den är ett fallstudium i ett djupare misslyckande: den moderna byråkratiska statens oförmåga att skilja mellan synlig juridisk efterlevnad och verklig demokratisk öppenhet.
För de som har det svårt att öppna eller ladda ner Salih eller Brusis artiklar (läs nedan):
Den epistemologiska kapitulationens anatomi En kritisk-rationalistisk läsning av Brusi-promemorian Av Khaled Salih 6 maj 2026
Det öppna samhället hotas inte bara av att det finns rivaliserande övertygelser. Ett fritt samhälle kan överleva oenighet. Det kan överleva religion. Det kan överleva ideologiska konflikter. Vad det däremot inte kan överleva i längden är när staten själv bidrar till att urholka de mekanismer som gör kritik möjlig.
Det är därför Frederic Brusis promemoria från 2025, Promemoria: Det muslimska brödraskapet i Sverige, är viktig. Den är inte bara ett smalt administrativt dokument om Muslimska brödraskapet, Islamiska Förbundet i Sverige, FIFS, FIOE eller villkoren för offentligt stöd. Den är ett fallstudium i ett djupare misslyckande: den moderna byråkratiska statens oförmåga att skilja mellan synlig juridisk efterlevnad och verklig demokratisk öppenhet. När Myndigheten för stöd till trossamfund prövar om en religiös organisation ska få offentliga medel befinner den sig vid en farlig skärningspunkt. På den ena sidan finns det legitima skyddet för religionsfriheten. På den andra sidan finns det lika nödvändiga skyddet för de kognitiva villkor som gör pluralism möjlig: kritik, utträde, samvete, öppen prövning och individens rätt att ompröva nedärvd auktoritet.
Min argumentation börjar i en centrala distinktion: Muslimen är personen. Islamismen är strukturen. Doktrinen är inte människan. Organisationen är inte individen.
En demokratisk stat måste skydda muslimer från hat, diskriminering, kollektiv misstänkliggörande och våld. Men just därför att muslimer är personer, inte organisatorisk egendom, måste staten också kunna granska de religiös-politiska strukturer som gör anspråk på att representera dem. Att skydda människor är inte att immunisera organisationer. Att respektera tro är inte att subventionera slutna system. Att försvara pluralism är inte att överge kritik. Brusi-promemorian misslyckas därför att den inte håller fast vid dessa distinktioner tillräckligt tydligt.
Den induktivistiska illusionen
Ingen explosion betyder inte att byggnaden är säker
Brusis centrala slutsats vilar på en snäv evidensmodell. Promemorian frågar i praktiken: visar det tillgängliga svenska materialet att IFiS, FIFS eller närstående organisationer öppet bryter mot demokrativillkoren? Uppmanar de till våld? Manar de medlemmar att bryta mot svensk lag? Driver de ett uttryckligt konkurrerande rättssystem? Angriper de öppet den demokratiska ordningen? Inom denna juridisk-administrativa ram drar Brusi slutsatsen att det tillgängliga materialet inte räcker.
I snäv mening kan detta vara begripligt. Om demokratiprövningen reduceras till uttrycklig olaglighet, synlig extremism, direkt uppvigling eller öppet revolutionär avsikt, då kommer försiktiga organisationer sällan att falla igenom. Rörelser som har lärt sig att överleva inne i liberala byråkratier annonserar inte sig själva genom grova manifest. De anpassar sig. De mjukar upp sin vokabulär. De lär sig värdsamhällets språk.
Men frånvaron av synlig olaglighet är inte detsamma som närvaron av demokratisk öppenhet. En struktur kan vara formellt laglydig och samtidigt odla en intern kultur där kritik, apostasi, kvinnors autonomi, sekularisering, satir, teologisk omprövning eller självständigt samvete blir socialt omöjliga. Den kan tala demokratins språk utåt och fungera disciplinärt inåt. Den kan delta i civilsamhället och samtidigt bygga ett parallellt moraliskt ekosystem där individer skyddas från det öppna samhällets påverkan snarare än förbereds för att leva fritt inom det.
Detta är promemorians första misslyckande: den förväxlar frånvaron av en rykande pistol med frånvaron av eld.
Det är den induktivistiska illusionen. Den samlar synliga datapunkter men saknar en teori om vad som faktiskt behöver förklaras. Den ser beteende men inte struktur. Den ser efterlevnad men inte slutenhet. Den ser ingen explosion och drar slutsatsen att byggnaden är säker.
En kritisk-rationalistisk analys börjar någon annanstans. Den frågar inte bara: “Har organisationen brutit mot lagen?” Den frågar också: Tillåter organisationen intern felkorrigering? Kan nedärvd auktoritet kritiseras? Kan medlemmar lämna utan social död? Kan kvinnor avvisa gruppens könsnormer utan bestraffning? Kan unga muslimer bli sekulära, liberala, reformistiska eller ex-muslimer utan att behandlas som förrädare? Kan organisationen revidera sina grundläggande läror när dessa krockar med individuell frihet? Detta är Backspace Key-testet. Kan systemet radera sina egna fel, eller skyddar det dem från kritik? Brusi tillämpar inte detta test.
Neutralitet inför teologi får inte bli blindhet inför makt
Brusi betonar att staten måste förhålla sig neutral och opartisk till olika religiösa övertygelser. I princip är detta korrekt. Staten ska inte avgöra vilken teologi som är sann. Den ska inte rangordna religioner efter metafysisk sanning. Den ska inte bli en doktrinär domare.
Men neutralitet inför teologisk sanning är inte neutralitet inför social makt. En demokratisk stat behöver inte avgöra om islam, kristendom, judendom, ateism eller någon annan världsåskådning är metafysiskt sann. Men den måste kunna undersöka om offentligt finansierade organisationer stärker eller försvagar frihetens villkor.
Det är inte teologisk bedömning. Det är demokratisk bedömning.
Den relevanta frågan är inte om en doktrin är “sann”. Den relevanta frågan är om den institutionella struktur som byggts kring den skyddar individens frihet att tvivla, invända, omtolka, lämna och leva som medborgare snarare än som förvaltad representant för en kollektiv religiös identitet. Här stannar Brusi-promemorian för tidigt. Den håller sig nära det juridiska minimikravet. Men demokratin bevaras inte enbart genom juridisk minimalism. Den bevaras genom vanor, normer, institutioner och friheter som gör kritik möjlig innan formell olaglighet uppträder. Ett system kan hålla sig under den juridiska tröskeln och ändå göra människan trängre. Det är faran.
Liberal vokabulär är inte liberal struktur
En av promemorians mest avslöjande delar gäller The Charter of Muslims in Europe. Brusi noterar att om man utgår från detta fördrag framstår islam nästan som ett tydligt liberalt projekt i Europa. Dokumentet använder begrepp som sekularism, integration, allmänintresse, politiskt deltagande, pluralism och respekt för religiös och filosofisk mångfald.
Men det är just här analysen borde bli mer vaksam, inte mindre.
Liberal vokabulär är inte samma sak som liberal intern struktur.
Historien ger oss en brutal varning. Östtyskland hette formellt Tyska demokratiska republiken. Ordet “demokratisk” fanns i statens namn. Men ordet gjorde inte systemet demokratiskt. Tvärtom fungerade det som politisk kamouflage. Ett auktoritärt system kunde bära demokratins språk samtidigt som det undertryckte de konkreta villkor som gör demokrati verklig: yttrandefrihet, opposition, oberoende föreningar, kritik, utträde och individens rätt att säga nej.
Lärdomen är enkel: ett slutet system kan bära det öppna samhällets språk utan att förkroppsliga dess verklighet. Samma försiktighet måste gälla när organisationer använder ord som “pluralism”, “integration”, “demokrati”, “sekularism” och “deltagande”. Frågan är aldrig bara vilka ord som förekommer i ett dokument. Frågan är om de interna villkoren motsvarar orden.
Kan medlemmarna kritisera grundarna? Kan nedärvda doktriner historiceras? Kan kvinnor avvisa konservativa könsroller utan social bestraffning? Kan dissidenter lämna utan att bli moraliskt exkommunicerade? Kan organisationen offentligt förkasta de anti-liberala elementen i Muslimska brödraskapets tradition?
Kan “muslimsk identitet” omtolkas av individen snarare än administreras av organisatoriska grindvakter?
Om inte, är den liberala vokabulären inte bevis på reform. Den kan vara estetisk kamouflage. Med estetisk kamouflage menar jag att ett system som inte har öppnat sin egen kärna för kritik ändå tar över det öppna samhällets språk. Vokabulären förändras, men mekanismen för felkorrigering gör det inte. Det yttre skalet talar pluralism; den inre strukturen skyddar konformitet. Brusi-promemorian behandlar liberal vokabulär alltför generöst. Den frågar inte om språket motsvaras av verklig intern frihet.
Komplexitet får inte bli en sköld mot kritik
Ett återkommande drag i Brusi-promemorian är motståndet mot tanken att offentliga uttalanden från aktörer med anknytning till Muslimska brödraskapet bör läsas med misstanke. Han lutar sig mot akademiska argument som varnar för att reducera komplexa muslimska diskurser till “dubbelspel” eller dolda agendor. Här finns en legitim försiktighet. Alla motsägelser är inte bedrägeri. All tvetydighet är inte konspiration. Varje islamisk organisation är inte en hemlig revolutionär cell. En seriös kritik måste undvika paranoia, guilt by association och grov essentialism.
Men det motsatta misstaget är lika farligt. Komplexitet får inte bli en sköld mot falsifikation.
Om en organisation talar ett språk utåt och upprätthåller ett annat normsystem inåt, är detta inte bara “intern komplexitet”. Det är ett demokratiskt problem. Om offentliga uttalanden inte kan prövas mot intern praktik, nätverk, utbildningsmaterial, könsnormer, kostnader för utträde och sociala sanktioner, då blir “komplexitet” en skyddande dimma. Kritisk granskning är inte bigotteri. Misstanke räcker inte för sanning. Men utan någon form av disciplinerad misstanke finns ingen falsifikation. Det öppna samhället överlever genom att ställa obekväma frågor. Om en stat blir rädd för att fråga om offentligt språk motsvarar intern struktur har den redan övergett en del av sitt epistemiska ansvar. Detta är vad jag kallar epistemologisk kapitulation: ögonblicket då institutioner slutar fråga om deras kategorier fortfarande motsvarar verkligheten.
Kategorimisstaget “civilsamhälle”
Brusi-promemorians mest betydelsefulla drag är dess klassificering av IFiS och närstående aktörer som civilsamhälleliga organisationer som bedriver religiös verksamhet. Formellt kan detta vara korrekt. Men det räcker inte. Civilsamhälle är inte bara en juridisk form. I ett öppet samhälle är civilsamhället den plats där fria personer sammansluter sig, organiserar sig, är oense, kritiserar, lämnar, reformerar och skapar nya former av tillhörighet. Dess anda är frivilligt deltagande under villkor av individuell frihet. En sluten ideologisk organisation kan anta civilsamhällets yttre form utan att bära civilsamhällets inre etik.
Det är kategorimisstaget.
Att behandla varje juridiskt registrerad religiös förening som en normal civilsamhällesaktör är att förväxla form med funktion. Den avgörande frågan är inte om en organisation administrativt är en civilsamhällesförening. Den avgörande frågan är om den ökar eller minskar individens förmåga till självständigt omdöme. Producerar den medborgare — eller förvaltade identiteter? Skyddar den samvetet — eller kollektiv disciplin?
Uppmuntrar den öppen prövning — eller nedärvd konformitet? Tjänar den personen — eller organisationens anspråk på personen? Om staten inte ställer dessa frågor riskerar den att subventionera just de strukturer som gör vissa individer mindre fria.
Suicidal empathy och den sekulära muslimens försvinnande
Det är här frågan blir moraliskt akut. När staten behandlar de mest organiserade religiösa aktörerna som de naturliga företrädarna för “muslimerna” riskerar den att radera just de muslimer som mest behöver det öppna samhällets skydd. Den sekulära muslimen försvinner. Den liberala muslimen försvinner. Den reformistiska troende försvinner. Ex-muslimen försvinner. Den muslimska kvinna som avvisar konservativa könsnormer försvinner. Den unga människa som vill tänka fritt försvinner. Dissidenten inne i gemenskapen försvinner. Dessa individer skyddas inte när staten ger legitimitet åt kollektiva grindvakter. De kan bli mer sårbara. Om staten certifierar organisationen som demokratisk förlorar den interna kritikern hävstång. Hon kan få höra inte bara att hon sviker gruppen, utan också att svenska staten själv har erkänt gruppens företrädare som legitima. Det är den byråkratiska inkluderingens grymma ironi. Staten tror att den skyddar en minoritet. I praktiken kan den stärka de mest organiserade auktoriteterna över denna minoritet.
Detta är vad jag kallar suicidal empathy: tendensen hos öppna institutioner att sympatisera med gruppidentiteten hos ett slutet system på bekostnad av de individuella personer som är fångade inom det. Liberal demokratis uppgift är inte att skydda de starkaste grindvakterna inom minoritetsgrupper. Den är att skydda individens frihet, särskilt när individen står emot både majoritetens fördomar och minoritetens tvång.
Brusi som person är inte frågan
Vissa har lyft fram att Brusi är konvertit till islam. Den frågan måste hanteras varsamt. Brusi ska inte kritiseras för att han är muslim eller för att han är konvertit. Hans religiösa övertygelse kan inte användas som bevis mot promemorian. Ett öppet samhälle måste tillåta troende, konvertiter, insiders, outsiders, sekulära forskare, religiösa forskare och tidigare troende att delta i offentlig analys. Men det betyder inte att hans ramverk står över kritik. Frågan är inte vad Brusi i hemlighet tror. Det kan jag inte veta, och dolda motiv måste bevisas, inte antydas. Frågan är vad promemorian gör. Oavsett Brusis personliga motiv har promemorian en offentlig funktion: den behandlar frånvaron av hårda bevis inom en snäv juridisk tröskel som om den också neutraliserade bredare demokratiska farhågor om parallella normsystem, dubbel kommunikation, social kontroll, religiösa grindvakter och epistemologisk slutenhet. Det är frågan. Personen är inte argumentet. Biografin är inte beviset. Metoden är föremålet för kritik.
I ett öppet samhälle är även analytikerns begrepp, kategorier, utelämnanden och blinda fläckar föremål för granskning. Den granskningen är inte ett angrepp på personen. Den är det offentliga förnuftets normala disciplin.
Vad staten borde ha frågat
En starkare demokratisk prövning skulle inte stanna vid om en organisation öppet uppmanar till lagbrott. Den skulle ställa en djupare uppsättning frågor: Finns verklig intern kritikfrihet? Finns skydd för apostasi, sekularisering och teologisk omprövning? Praktiseras jämställdhet internt, inte bara bekräftas externt? Finns ett tydligt avståndstagande från de anti-liberala delarna av Muslimska brödraskapets arv? Skyddas individer från social kontroll? Behandlas dissidenter och tidigare medlemmar med värdighet? Kan “muslimsk identitet” vara sekulär, liberal, feministisk, reformistisk eller icke-religiös? Uppmuntrar organisationen integration i en gemensam medborgerlig ordning, eller bygger den en parallell identitetsinfrastruktur? Stärker offentligt stöd individens frihet, eller stärker det grindvakterna? Detta är inte anti-muslimska frågor. Det är pro-person-frågor. Det är de frågor en seriös demokrati måste ställa till varje offentligt finansierad organisation, religiös eller sekulär. Skydda personen. Granska doktrinen. Pröva organisationen. Den korrekta liberala principen är enkel:
Skydda personen. Granska doktrinen. Pröva organisationen. Finansiera bara det som stärker individens frihet. Muslimer är inte Muslimska brödraskapet. Muslimer är inte IFiS. Muslimer är inte FIOE. Muslimer är inte organisatoriska tillgångar. Muslimer är personer: moraliska aktörer, medborgare, tänkare, troende, tvivlare, reformister, dissidenter, konformister, sekulariserande människor och fria individer med förmåga att ompröva sina egna liv. Därför måste staten skydda muslimer från diskriminering och hat. Men därför måste staten också vägra att ge automatisk legitimitet åt organisationer som kan göra muslimer mindre fria. Det är inte intolerans. Det är demokratisk hygien.
Byggnaden kan vara tyst därför att kritiken har tystats
Brusi-promemorian är inte värdelös. Den samlar relevant svenskt material. Den klargör den juridiska ramen. Den visar att direkta bevis för öppet olaglig eller uttryckligt antidemokratisk verksamhet inte är enkla att fastställa. Men dess centrala svaghet kvarstår: den låter frånvaron av juridiskt synlig antidemokrati ersätta en djupare analys av social och epistemologisk slutenhet. Den ser ingen explosion och drar slutsatsen att byggnaden är säker. Men byggnaden kan vara tyst av ett annat skäl: för att larmen har kopplats ur, utgångarna är socialt blockerade och kritik redan har tränats bort ur rummet.
En demokrati måste fråga mer än om något redan brinner. Den måste fråga om offentliga medel bidrar till att bygga miljöer där människor blir mindre fria att tänka, tvivla, lämna, kritisera och korrigera nedärvda fel. Den öppna staten får inte angripa muslimer. Den måste skydda muslimer som personer. Men den får aldrig ge offentliga medel eller demokratisk legitimitet till någon organisation — religiös eller sekulär — som inte kan visa att människan inom dess räckvidd förblir fri att tvivla, kritisera, lämna och tänka självständigt. Det är det öppna samhällets minimikrav. Och det är just detta krav Brusi-promemorian inte prövar
PROMEMORIA: Det muslimska brödraskapet i Sverige
Frederic Brusi, Myndigheten för stöd till trossamfund
Bakgrund:
I samband med att det franska inrikesministeriet publicerade rapporten, Frères musulmans et islamisme politique en France, reagerade den svenske inrikesministern genom att sammankalla en expertgrupp i syfte att förhöra sig om hur situationen ser ut i Sverige, ett land som nämns i den franska rapporten.1 Ett trossamfund som nämns i den svenska debatten kring Muslimska brödraskapets (MB) närvaro är Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) vilket omfattar fem församlingar som erhåller statsbidrag via Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS).2
Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) har regeringens uppdrag att handlägga ärenden enligt lag (2024:487) om statsbidrag till trossamfund och pröva frågor enligt förordningen (2024:1056) om statligt stöd till trossamfund. Myndigheten skall även vara en statlig expertmyndighet i till trossamfund relaterade frågor.3
Enligt 5 § lag (2024:487) om statsbidrag till trossamfund, får stöd i form av statsbidrag och statlig avgiftshjälp inte lämnas till ett trossamfund om trossamfundet, någon av dess församlingar eller en företrädare som agerar inom ramen för trossamfundets, eller en församlings verksamhet:
1. Utövar våld, tvång eller hot mot en person eller på annat sätt kränker en persons grundläggande fri- eller rättigheter,
2. Diskriminerar personer eller grupper av personer eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde,
3. Försvarar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i 1 eller 2, eller
4. Motarbetar det demokratiska styrelseskicket
De villkor som ställs i fråga om statligt stöd till trossamfund syftar bl.a. till att förhindra att trossamfund som inte respekterar samhällets grundläggande värderingar finansieras med allmänna medel. Vissa ageranden av samfunden som kan anses problematiska har dock inte sällan ett nära samband med deras religiösa lära (jfr t.ex. HFD 2013 ref. 72 och HFD 2017 ref. 4).4
FIFS har inkommit med en ansökan om att bli berättigade till statsbidrag vilket föranleder SST att i ljuset av den nyligen aktualiserade frågan om Muslimska Brödraskapet i Sverige sammanställer en promemoria över kunskapsläget.
2 P1 Morgon, “Muslimska brödraskapets inflytande i Sverige ska kartläggas” 26 maj 2025. https://www.sverigesradio.se/artikel/muslimska-brodraskapetsinflytande-i-sverige-ska-kartlaggas, hämtad 28 aug 2025
3 Förordning (2017:104) med instruktion för Myndigheten för stöd till trossamfund
4 proposition 2023/24:119, s. 99
Syfte:
Ett övergripande syfte och uppdrag inom myndighetens verksamhet är att bidra med kunskap om trossamfund och allmänna frågor om religion i Sverige, särskilt i relation till frågor gällande statsbidragsberättigande. Regeringen anser i linje med Europadomstolens praxis att det inte är lämpligt att en myndighet närmare värderar en tro eller en lära. Staten är skyldig att förhålla sig neutral och opartisk till olika trosuppfattningar (se avsnitt 5.4.2 och 1 kap. 9 § regeringsformen). Det myndigheten bör pröva är om trossamfundet utövar religiös verksamhet.5
Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att respekten för religionsfriheten innebär att en bedömning av huruvida ett trossamfund lever upp till demokratikriteriet inte ska innefatta en närmare prövning och värdering av samfundets religiösa lära. Samtidigt menar Högsta förvaltningsdomstolen att en bedömning inte kan göras helt med bortseende från de uppfattningar som samfundet ger uttryck och verkar för på grundval av sin religiösa lära. En bedömning får enligt domstolen främst inriktas mot huruvida det granskade trossamfundet utövar sin verksamhet med respekt för de bestämmelser som är av grundläggande betydelse för det demokratiska styrelseskicket och som i vissa centrala hänseenden ger uttryck för värderingar som är kännetecknande för den demokratiska ideologin.6
Syftet med detta PM är att ge underlag för att bedöma om Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) kan anses inte uppfylla demokratikriteriets fjärde punkt, det vill säga att verksamheten kan anses motarbeta det demokratiska styrelseskicket, genom Islamiska förbundet i Sveriges (IFiS) fem medlemsföreningar vilka erhåller statsbidrag genom FIFS. Med “motarbeta det demokratiska styrelseskicket” anförs i proposition 2023/24:119 att utföra handlingar som angriper det demokratiska styrelseskicket, eller att försvara, främja eller uppmana till sådana handlingar. Det innefattar inte passivitet eller underlåtelse att agera. Ett trossamfund och dess företrädare kan fritt yttra sig i olika frågor, men det offentliga bör inte ge stöd till opinionsbildning som syftar till att motarbeta det demokratiska styrelseskicket. Lagstiftaren är tydlig att bedömningen om ett trossamfund kan anses motarbeta det demokratiska styrelseskicket i första hand är en fråga om vilka metoder som används för att driva opinion.7
Detta PM avser därför förtydliga:
1. FIFS relation till IFiS, samt
2. IFiS relation till det Muslimska brödraskapet, samt
3. Ge en övergripande bild av befintlig svensk kunskap på området
5 proposition 2023/24: 119, s.42
6 proposition 2023/34:119, s.61
7 proposition 2023/24:119, s.112
Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS)
FIFS (252004-3882) bildades 1974 och är relativt tydligt organiserat som en paraplyorganisation för muslimska församlingar oberoende av teologisk, nationell eller etnisk tillhörighet. FIFS som har varit bidragsberättigat trossamfund i egen rätt, är en tongivande medlem i Islamiska samarbetsrådet (ISR). Trossamfundet FIFS organiserar ett 50-tal församlingar över hela landet. Trossamfundet hyr kontor av Islamiska förbundet Stockholms moské (org. 802009-4572) på Kapellgränd i Stockholm. FIFS har inkommit med ansökan om att bli statsbidragsberättigade enligt Lag (2024:487) om statsbidrag till trossamfund.
Islamiska förbundet i Sverige (IFiS)
IFiS (org. 802400-7893) bildades enligt egen utsaga 1987 parallellt med systerorganisationer i Norge och i Finland, som till en början sorterade som distrikt under den svenska organisationen.
IFiS växte fram ur en lokal Stockholmsförsamling (Islamiska förbundet i Stockholm org. 8024758073) vilken blev medlem i det bidragsberättigade trossamfundet Förenade Islamiska föreningar i Sverige (FIFS) 1985. Fram till invigningen av Stockholms moské i Björns trädgård (2000), huserade man länge i en lokal på Ringvägen 135 på Södermalm i Stockholm. FIFS hyr kontor av Islamiska förbundet Stockholms moské (org. 802009-4572) på Kapellgränd i Stockholm. Fem församlingar drivs under namnet Islamiska förbundet och mottar således statsbidrag via medlemskap i FIFS. Församlingarna finns i Stockholm (2 st.), Göteborg, Malmö och i Linköping. Islamiska förbundet är inte ett trossamfund i egen rätt, utan en organisation som samlar ett flertal muslimska organisationer under sig, som bedriver verksamhet inriktad mot muslimer och islam, men som inte definieras som församlingar. Man beskriver sitt eget syfte som:
Förbundet syftar till att bevara och stärka den muslimska identiteten och närvaron i Sverige vilket möjliggör för muslimerna att, enskilt och i grupp, privat och offentligt, utöva sin religion och engagera sig positivt i samhällets olika funktioner. Förbundet vill vara ett naturligt stöd för den muslimska allmänhetens olika utmaningar och behov och samtidigt vara en samhällsnyttig aktör som utifrån en islamisk värdegrund arbetar för samhällets bästa.8
Sedan 90-talet har de bl.a. samlat muslimsk ungdomsverksamhet (SMUF och SUM), den internationella humanitära hjälporganisationen Islamic relief Sverige (org. 802017-3251), Sveriges muslimska scouter (org. 802412-2338) och kulturföreningar (org. 802431-4240). Islamiska förbundet är tillsammans med FIFS och Islamic relief medlemmar i studieförbundet Ibn Rushd (org.
802429-6751).
8 https://www.islamiskaforbundet.se/omif/, hämtad 15 juli 2025
IFiS och det Muslimska brödraskapet
Det muslimska brödraskapet (MB)9 existerar inte som en självständig organisation i Sverige. Det förekommer uppgifter om att den ursprungligen egyptiska rörelsen har etablerat sig i Europa och i Sverige under andra namn, eller inom andra organisationer. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) lät 2017 publicera en rapport “Muslimska brödraskapet i Sverige” vilken driver tesen att Muslimska brödraskapet är en de facto närvarande organisation i Europa som är svårstuderad p.g.a. att den opererar i hemlighet:
Bland forskare som arbetar med att studera europeiska brödraskapet råder det emellertid ingen tvekan om att det är en de facto existerande rörelse på kontinenten. Svårigheterna för forskarna ligger i att det är en hemlighetsfull organisation som är systematiskt otydlig om vilka som är medlemmar och vilken politisk målsättning organisationen har i Europa (se Meijer et al 2012). Ett rimligt antagande är att det finns flera aktivister i Europa som är medlemmar i Muslimska brödraskapet. Samtidigt är det rimligt att anta att många är aktiva utan att ha ett faktiskt medlemskap. Det viktiga är inte att någon är medlem utan att man sympatiserar med rörelsens ideologiska utgångspunkter.10
Tesen Norell, Carlbom och Durrani driver i sammanhanget är svårvaliderad då de själva konstaterar att rörelsen saknar tydliga medlemmar, drivs av aktivister som inte är medlemmar och dessutom saknar tydliga mål med verksamheten. I rapporten påstås även att IFiS är grundat av Muslimska brödraskapet och att moskén i Björns trädgård på Södermalm i Stockholm är rörelsens huvudkontor. Rapporten anger inga källor för påståendet och erbjuder ingen beskrivning vem eller vilka från
Muslimska brödraskapet som kan anses grunda IFiS.11 Aje Carlbom upprepar påståendet i Sveriges Radios podd Gräns den 10 juni 2025.12
Religionsvetaren Rickard Lagervall ifrågasätter bilden av MB som en centraliserad global organisation. I stället framhåller han den nationella och lokala kontext som formar den islamiska rörelsen, eller MB i de länder där man etablerar sig. Det som binder samman de organisationer som vanligen associeras med det Muslimska brödraskapet, utöver kontakter mellan individer, verkar främst vara en grundläggande idé om religionens centrala roll i individ och i det moderna samhället. Lagervall stödjer sig i detta påstående bl.a. på statsvetaren Nathan J. Brown, som uppmärksammar i en intervju han gör med en ledare för en till MB närstående rörelse, att denne inte kände till Muhammed Badie, dåvarande generalvägvisare för moderorganisationen det Muslimska brödraskapet i Egypten.13
Aje Carlbom, medförfattare till MSB-rapporten 2017 drar i en uppföljande rapport om islamisk aktivism i Sverige (2018) en försiktigare slutsats än som görs i Norell, Carlbom & Durrani: ”it is misleading to say that MB conducts activities in Sweden and to be satisfied with such a confirmation.”14 Carlbom väljer i rapporten att hellre tala om svenska organisationer som MB-
9 MB är en terroriststämplad organisation i Ryssland (2003), Kazakhstan (2005), Tajikistan (2006), Syrien (2013 oklar status idag nota bene!) och Egypten (2013), Saudi Arabien (2014) Bahrain (2014) och Förenade Arabemiraten (2014). Försök har även gjorts i USA av den republikanske senatorn Ted Cruz (f.
1970) att “designate” Muslimska brödraskapet som en terroristorganisation vid fem tillfällen, 2015, 2017, 2020, 2021 och 2025. Se:
10 Norell, Magnus, Carlbom, Aje och Durrani, Pierre, ”Muslimska brödraskapet i Sverige” (MSB 2017-1287), s.13
11 Ibid. s.11
12 https://www.sverigesradio.se/avsnitt/sa-infiltrerar-muslimska-brodraskapet-sverige, minut 19.
13 ”Muslimska brödraskapet: En Kunskapsöversikt” (FOI, 2018) NB: Muhammed Badie sitter fängslad i Egypten sedan 2013 där han mellan 2013-2019
dömts till livstids fängelse i sju domar och till döden i två domar.
14 Carlbom, Aje, Islamic activism in a multicultural context – ideological continuity or change? (MSB 2018-1198) s.31
associerade, än att man skulle på något vis vara styrda från Muslimska brödraskapet i Egypten. Kopplingen till MB sker framförallt genom att IFiS är medlem (medgrundare) i Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE), vilket det i europeisk forskning råder konsensus kring är en organisation som grundats av Muslimska brödraskapet 1989.15
Federation of Islamic Organisations in Europe
Carlbom yttrar sig 2020 tillsammans med Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren vid
Försvarshögskolan att det skall anses vara “[a]vgörande för om en islamisk organisation är en del av Muslimska brödraskapets nätverk i Europa handlar i första hand om organisationen ingår i FIOE:s organisatoriska nätverk.”16 I samma text menar författarna att Islamiska förbundet i Sverige följer FIOE:s agenda då IFiS har översatt och publicerat texten “fördraget” på sin hemsida, en översättning av The Charter of Muslims in Europe som idag finns publicerad på Council of European Muslims hemsida.17 Författarna anför ingen kritik mot något i dokumentet i sig.
Det framkommer samtidigt i forskningen ingen tydlig bild av organisationen FIOEs mål eller aktiviteter i medlemsländerna, utan den förefaller mest vara av en koordinerande och kommunikativ funktionalitet med ett identitetspolitiskt fokus på det europeiska muslimska civilsamhället.18
The FIOE is primarily a public relations and political organisation concerned with raising the profile and enhancing the participation in the public sphere of the Muslim population of Europe. It has also been involved in activities to combat discrimination and negative stereotypes, but this type of advocacy work is not its central activity. It works primarily to raise awareness of Islam in non-Muslim environments, to urge Muslims to make all efforts to live Islamically while also abiding by European rules, to promote an institutional space for Islam in Europe and to reinforce ties with certain regions of the Muslim world.19
Samtidigt menar Carlbom menar att det finns en riskfaktor i att offentligt finansiera muslimska organisationer associerade till det Muslimska brödraskapet:
Risken med en okritisk resursfördelning till MB-associerade organisationer är att de påverkar integrationsprocessen på ett negativt sätt på det viset att de vill skydda muslimer från påverkan av majoritetssamhället genom att bygga upp en parallell islamisk sektor av offentliga inrättningar, ett så kallat muslimskt civilsamhälle. Detta kan missgynna svenska muslimer som redan finns på plats i landet och behöver etablera sociala kontakter utanför sin familj och vänkrets. Det kan också ha en hindrande inverkan på de muslimer som invandrar under kommande år då de riskerar att påverkas av idéer och normer som försvårar delaktighet i majoritetssamhället.20
Muslimska institutioner, är i Carlboms förståelse “to establish mosques, religious, educational and welfare institutions”.21 Carlbom anför dock inga studier som bekräftar eller underbygger risken han
15 House of Commons ”Muslim Brotherhood Review: Main Findings”, 2015, not 31, tillgänglig från: www.gov.uk/government/publications
19 Silvestri, Sara, ”Moderate Islamist Groups in Europe: the Muslim Brothers” in Hroub, Khaled, Political Islam; Context versus Ideology, London: SAQI, 2010. s. 270
20 Carlbom, Aje, Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext – ideologisk kontinuitet eller förändring? , (MSB, 2017). s.60 21 Carlbom, 2018, s. 42
varnar för. Det finns inte heller någon tydlig indikator på att MB-associerade organisationer i Europa arbetar för att motverka intergationsprocesser. IFiS syfte med verksamheten är att:
förmedla kunskap om islam, dess barmhärtiga värderingar och dess fredliga budskap utifrån en samtida och lokal kontext”, ”stödja Sveriges muslimer att utöva sina religiösa förpliktelser samt bevara sin religiösa och kulturella identitet” och ”uppmuntra upprätthållandet av allmännyttiga muslimska organisationer samt stimulera medlemsorganisationer och andra muslimska föreningar att inta en ledande roll, utveckla dess kompetenser och förbättra det kvalitativa innehållet i verksamheten.22
Mål så allmänt formulerade att Carlbom menar att de skulle kunna gälla för vilken verksamhet som helst och det endast är med förkunskapen att de är formulerade av ”MB-associerade aktivister” det är ”rimligt att i alla fall dra den tentativa slutsatsen att IFiS/FIOE ligger förvånande nära MB:s ursprungliga program för det civila samhället.”23 Carlbom är inte helt tydlig med vad MBs ursprungliga program innebär i praktiken, men förefaller inte övertygad att det nödvändigtvis är etablerandet av en islamisk stat:
MB:s klassiska projekt – att arbeta långsiktigt för införandet av en islamisk stat genom att övertala muslimer och andra att ”underifrån” konstruera en islamisk identitet (se ovan) – är inget budskap som förs fram av MB-associerade europeiska organisationer. Vad som tycks vara fallet när man tar del av organisationernas egna dokument är att de behållit MB:s ursprungliga ”instrumentella mål” (Al-Anani 2016:44-45) samtidigt som det saknas utsagor om det klassiska målet att arbetets långsiktiga syfte, som citatet av al-Banna ovan tydliggör, är att islamisera staten.24
Utgår man från den tidigare nämnda programförklaringen “Fördraget” som alltså återfinns på Islamiska förbundets hemsida, förefaller islam i det närmaste var ett tydligt liberalt projekt i Europa då undertecknande organisationer förbinder sig till att exempelvis: i konflikt mellan lagar och religiösa spörsmål vända sig till berörd myndighet för att hitta lösningar (1), följa principerna för sekularism (2), se det som en plikt att arbeta för allmänhetens bästa (3), integrera sig med det omgivande samhället (4), uppmuntra muslimer att delta i den politiska processen (5) samt att tydligt respektera religiös och filosofisk pluralism (6).25
Infiltration och hemlighetsmakeri
Sameh Egyptson som disputerade 2023 med en avhandling som driver tesen att Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) är det globalt verksamma Muslimska brödraskapets nationella svenska gren. Avhandlingen och Egyptsons forskargärning har varit vida debatterad utanför akademiska sammanhang, bland annat för avsaknaden av etiska reflektioner, men framför allt för att det förefaller finnas en otydlig gräns mellan metod och ideologisk bias.26
Fenomenet islamism är ett internationellt etablerat religionsvetenskapligt forskningsfält. I Sverige har både rörelser och ideologier studerats sedan 80-talet. Kritiken som förts fram har framför allt rört metodens validitet, avhandlingens diffusa begreppsapparat och författarens oförmåga att sätta resultaten i dialog med religionsvetenskaplig forskning på området. Sunni-islamisk väckelse, vilket Muslimska brödraskapet är en del av, reproduceras ideologiskt och metodologiskt i många former,
26 Rogvall, Filippa och Moreno, Federico ”Sameh Egyptson blir politiker för Kristdemokraterna” i Expressen 28 mars 2025, https://www.expressen.se/nyheter/sverige/sameh-egyptson-blir-politiker-for-kristdemokraterna/r för Kristdemokraterna, hämtad 2025-04-02
detta beskrivs i både svensk (Otterbeck, 2000) och internationell forskning (Meijer och Bakker, 2012), men Egyptson har inte ”någon möjlighet att närmare gå in på” islamiska förbundets organisatoriska, ideologiska och politiska historia.27
Egyptson menar att det är en inre krets av tretton (13) individer som under perioden 1980-1995 etablerade det Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige genom att bygga upp organisationer som IFiS, Sveriges unga muslimer (SUM), Ibn Rushd och Islamic relief. Egyptson lägger stor vikt vid att tre eller fyra ledande personer från organisationerna han kopplar till att vara utlöpare för MB i Sverige också deltagit som valbara personer i riksdagsval, vilket Egyptson hävdar är ett bevis på att MB i Sverige ägnar sig åt politisk entrism. Egyptson bygger sin argumentation om entrism på ett uttalande av den MB-märkta teologen al-Qaradawi (d. 2022) som ska ha uppmanat till muslimskt politiskt deltagande i väst genom att:
samordna sig nationellt till en gemensam politisk lobbygrupp med ett politiskt program. I detta förslag kan man läsa att de ”islamiska” organisationerna bör välja ett av de befintliga partierna som passar det islamiska programmet för att kunna påverka det. (Det är bland annat utifrån denna uttryckliga strategi jag anser att termen ”entrism”, eng. entryism, är lämplig.) Men om flera partier passar bör man göra en avvägning för att finna en kandidat eller ett parti som kan lyckas i val och genom detta ge fördelar till ”muslimerna”.28
Egyptson redogör omfattande för hur individuella muslimer ur IFiS-kretsar engagerat sig på hög nivå i Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna. Det är otydligt på vilket vis detta engagemang ligger i linje med al-Qaradawis strategi (gemensam politisk lobbygrupp eller val av ett av de befintliga partierna) eller om det över huvud taget är applicerbara case av entrism.29 Vidare vill Egyptson koppla partiet Nyans till den svenska MB-sfären. Även detta utan någon tydlig metod: ”Jag har inte haft möjlighet att sätta mig in i denna fråga eller försöka samla material och information. Så jag får spekulera.”30
Carlbom menar däremot att teorin om politisk infiltration är svag:
det är viktigt att göra en skillnad mellan infiltration och en önskan om att erhålla inflytande. “Visst vill islamiska aktivister ha inflytande i samhället, men det är en annan sak än infiltration”. Informantens uttalande ligger i linje med hur aktivisten och forskaren Dilwar Hussein (2004:395) besvarar frågan om varför muslimska organisationer deltar i det politiska systemet. ”The obvious answer lies in the desire to affect power and to gain power…Muslims are trying to improve their lot by building their capacity to act”. Den islamiska aktivismen verkar sålunda inte vara väsensskild från andra former av politisk aktivism.31
Egyptson är dock övertygad att det Muslimska brödraskapets slutmål är ett islamiskt kalifat: “Muslimska Brödraskapets vision är att återskapa kalifatet som ett politiskt system som byggs på en totalitär ideologi, där en härskare eller elit, tillsammans med den religiösa eliten, har ensamrätt på
27 Egyptson, Sameh, Global politik islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, Doktorsavhandling, Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lund University, 2023, s. 700
28 Egyptson, 2023, s. 580
29 Begreppet kan spåras till 30-talets Marxistiska aktivism då franska trotskister gick med i Section française de l’Internationale ouvrière (det franska socialistpartiet) hellre än kommunistpartiet i syfte att expandera trotskijisternas inflytande. Se: Trotskij, Leo, ”Vart går Frankrike?”, 1934 nedladdningsbar från Marxistiskt arkiv: https://www.marxistarkiv.se/klassiker/trotskij/1934/whither_france.pdf
30 Egyptson, 2023, s.650
31 Carlbom, 2017, s.45-46
att tolka ’Guds heliga urkunder och Guds heliga lag ’vilka anses vara grunden för det politiska och juridiska systemet.”32 Egyptson redogör samtidigt att MB är en ideologiskt diffus rörelse i och med att grundaren Hassan al-Banna (d. 1949) vid sin död inte efterlämnade något konkret politiskt manifest.33
I Egyptsons avhandling verkar MB globalt och lokalt framförallt vara involverade i det dunkelt tecknade projektet att ”islamisera” individer för att på sikt ”islamisera” staten. Detta förklarar, menar Egyptson, varför MB-organisationer i Sverige lägger stor vikt vid mission och predikan, det följer al-Bannas metod kring att bygga en islamisk rörelse från gräsrotsnivå. “Detta är Brödraskapets principiella metod för samhällsförändring på ideologins fundamentala nivå. En stegvist genomtänkt, allmän vägvisning // [sic] som sedan ska omsättas i praktiken.”34
Det saknas en fördjupande diskussion i Egyptsons avhandling om vad som skiljer Muslimska brödraskapets missionerande från annan muslimsk mission.35 Islam är en missionerande religion med relativt låga trösklar in, varav det i sig inte är oförväntat att det i IFiS bedrivs verksamhet som kan betecknas missionerande eller proselyterande. Aje Carlbom menar i podcasten Gräns i Sveriges radio den 10 juni 2025 att det som kännetecknar brödraskapets “ganska fundamentalistiska tolkning med vissa pragmatiska inslag” är att den inte har demokrati som överideologi utan i stället shariah. Carlbom erbjuder ingen förklaring till vad påståendet är grundat i, eller om uttalandet gäller MB i Egypten, Sverige eller överallt.36
Simon Sorgenfrei skriver fram att det som kännetecknar brödraskapets historia är att spridningen till olika länder innebär att den ideologiska betoningen är situationell och därför vilken tolkning och vilka frågor som prioriteras, styrs av lokala utmaningar och social kontext. Det går därför inte, enligt honom, entydigt säga vad Muslimska brödraskapet står för.37
Det förefaller som att Egyptsons förståelse av IFiS och det Muslimska brödraskapets
antidemokratiska ideologi är grundat huvudsakligen i en slags misstankens hermeneutik: Argument
”för att Brödraskapet har blivit demokratiskt och reformistiskt, efter det att Qutb och den revolutionära vägen övergavs på 1970- talet […] ställer dock inte frågan vilket målet är som den fredliga vägen ska leda till.”38 Den uppenbara avsaknaden av tydlig anti-demokratisk ideologi och verksamhet i MB-associerade organisationer i Sverige och Europa förklarar Egyptson med hjälptesen ”double speak”39, att talespersoner för organisationerna med hjälp av undanhållande av information eller direkt lögn, bakom lyckta dörrar egentligen bedriver anti-demokratisk verksamhet, eller åtminstone har ett i slutändan anti-demokratiskt mål.40
32 Egyptson, 2023, s 586
33 Ibid. s.122-124
34 Ibid., s.479
35 För en introduktion se: Torsten Jansson, Invitation to Islam: A History of Da’wa (Swedish Science Press, 2002)
36 https://www.sverigesradio.se/avsnitt/sa-infiltrerar-muslimska-brodraskapet-sverige, ca 4:40
37 Sorgenfrei, Simon, Islam i Sverige: De första 1300 åren, SST, 2018, s.132-138
38 Egyptson 2023, s. 129
39 Doublespeak är indirekt en term med rötterna i George Orwells roman 1984 (1949). Termen teoretiserades av Noam Chomsky och Edward Herman i Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media (1988) som bl.a. analyserar hur politisk propaganda använder synonymer eller eufemismer i syfte att förvilla eller förvirra. Egyptson har dock ingen teoretisk apparat för att definiera sitt användande av termen, utan förefaller använda begreppet
intuitivt.
40 Egyptson, 2023, s. 514, 526, 527, 544, NB: I Fotnot 54 till s. 55 hänvisar Egyptson till Frank Peters artikel “The Muslim ‘Double Talk’ and the ways of the Sharia in France” i Meijer & Bakker (eds.) The Muslim Brotherhood in Europe, 2012: 127–148, vilken uttryckligen kritiserar teorin om att MB i Europa kan antas ljuga, som en ogrundad tolkning. ”These observations demonstrate that the ’double-talk’ thesis, i.e. the claim that discourses in the UOIF [Union des Organisations Islamiques en France, den franska motsvarigheten till IFiS] fuction according to a simple separation between two types of audiences, is based on the misrecognition of the internal complexity of these discourses. Finally, they suggest the necessity to reorient our inquiry. Instead of speculating
Diskussion
Sammanfattningsvis konstaterar denna PM att det överlag i svensk forskning tecknas en diffus och motsägelsefull bild av det Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige. Ingen svensk organisation agerar under namnet Muslimska brödraskapet, men Islamiska förbundet och till IFiS relaterade organisationer pekas ut mot sitt nekande som det. Ingen av rapporterna som kopplar MB till IFiS påpekar någon olaglig verksamhet eller det som lagstiftaren menar är ett motarbetande av det demokratiska styrelseskicket: “Ett trossamfund som främjar eller uppmanar till våld i syfte att uppnå ett politiskt mål.”41 Ingen forskning kan heller visa på att IFiS församlingar eller andra organisationer “uppmanar sina medlemmar eller allmänheten att inte följa svensk lag eller använda konkurrerande system för rättsskipning i stället för det ordinarie rättssystemet.”42 Tvärtom förefaller organisationen tillsammans med FIOE genom sina policydokument snarare förespråka integration och deltagande.
I propositionen framgår det tydligt att lagen inte ska ses som ett impediment för fri åsiktsbildning och därför poängteras att det är trossamfunds eventuella ageranden, ett trossamfund, en församling eller en företrädare som försvarar, främjar eller uppmanar till ageranden som strider mot demokrativillkoret som ska ligga i myndighetens bedömning. Exkluderingsgrunderna förhindrar att statliga medel går till organisationer och trossamfund som inte respekterar det demokratiska styrelseskicket.
Syftet med det nya demokrativillkoret är att inga trossamfund som agerar i strid med villkoret ska få statligt stöd. Om det framkommer uppgifter om att ett trossamfund, en församling eller en företrädare har agerat klandervärt, bör en helhetsbedömning göras av samtliga relevanta omständigheter för att bedöma om kriterierna i någon av exkluderingsgrunderna är uppfyllda. I normalfallet bör det vara fråga om återkommande ageranden som kan säga reflektera organisationens värderingar.43
I ljuset av demokrativillkoren som de skrivs fram i propositionen, finner denna PM att de omständigheter som läggs fram i den svenska forskningen gällande IFiS varande eller koppling till MB inte inverkar menligt för FIFS eller IFiS i relation till demokrativillkoren i Lag (2024:487) om statsbidrag till trossamfund.
about the truthfulness of public statements by Muslims, the question to be asked now concern the commensurability of Muslim discourses with other discourse systems in France and the conditions under which Muslims realise the translation work incumbent upon them when entering public debates.” (Peter, 2012), s. 146
41 proposition 2023/24: 119, s.112
42 ibid. s.113
43 ibid. s.115
Sammanfattning
• FIFS och IFiS är tydliga civilsamhälleliga organisationer som bedriver religiös verksamhet.
• Verksamhet har bedrivits sedan 1974 (FIFS) och 1985 (IFiS)
• IFiS får statsbidrag via medlemskap i FIFS
• Ingen organisation i Sverige agerar under namnet Muslimska brödraskapet
• Organisationerna FIFS och IFiS får betraktas som närliggande, inte minst p.g.a. att FIFS hyr in sig i IFiS lokaler på Södermalm i Stockholm
• IFiS som organisation antas i litteraturen vara antingen a) Muslimska brödraskapet i Sverige (Egyptson), eller b) MB-associerad (Carlbom), eller c) ideologiskt närliggande (Sorgenfrei, Lagervall m.fl.)
• Viss koppling mellan IFiS och MB finns på personnivå via den europeiska organisationen FIOE
• Ingen svensk litteratur påvisar att IFiS agerar antidemokratiskt eller mot demokratiska värderingar (att utföra handlingar som angriper det demokratiska styrelseskicket, eller att försvara, främja eller uppmana till sådana handlingar.)
• Det finns inte några uppgifter inom litteraturen som tyder på att FIFS, IFiS eller deras företrädare agerat på ett sätt som strider mot demokrativillkoren gällande att de skulle motverka det demokratiska styrelseskicket.
Förenklad organisationskarta över IFiS och FIFS och relationer beskrivna i rapporten samt relationer mellan organisationer och svenska myndigheter
Stöd min oberoende forskning om politisk islam och samhällsutveckling – bli betalande prenumerant och ta del av fördjupade analyser..
Kehled Salihs artikel,blad de bästa jag läst om demokratin och verklig individuell frihet. Khaled Salih
Kan läggas till de stora tänkarna om demokratins öppenhet och giltiga prövningar och Salins intellektuella skärpa. . Texten borde läsas av många. Hur ska flera nås.
Kehled Salihs artikel,blad de bästa jag läst om demokratin och verklig individuell frihet. Khaled Salih
Kan läggas till de stora tänkarna om demokratins öppenhet och giltiga prövningar och Salins intellektuella skärpa. . Texten borde läsas av många. Hur ska flera nås.
Har du din FB sida kvar?